Satt rastlös. Tänkte på Hultsfred. Bestämde mig att googla en snubbe jag snackade med och se vad han skrivit om festivalen. Visar sig att han troligt är brorsa till en bekant. Tyckte jag kände igen snubben han hängde med vilken var en kompis till syrran vilken jag är bekant med. Den andre minns jag dock inte namnet på. Hittade ingen text skriven om årets festival av förstnämnda heller.
Kan dock konstatera att om världen är liten är musiksverige tiny.
I övrigt gör jag musik och lever fattigt. Och det känns asbra.
Festivalsuget sitter kvar dock. Håller tummarna blå gällande Stockholm Music & Art och Way Out West.
Skulle även vilja åka på Skanka Loss.
Peace & Love blev det tyvärr inget med. Synd. De har några akter som vore jäkla kul att se.
Oh well.
Här är två klipp från Vintage Troubles spelning på Hultan.
Proud Mary – Ike & Tina Turner
I Wanna Be Your Lover – La Bionda
Macken – Galenskaparna & After Shave
Sommartid – Magnus Uggla
Crazy Little Thing Called Love – Queen
Going Up The Country – Canned Heat
Driving Away From Home (Jim’s Tune) – It’s Immaterial
World in My Eyes – Depeche Mode
Somebody’s Eyes – Viola Wills
Brothers – D.A.F.
I Want Candy – Bow Wow Wow
Broken Mirror – Random Factor
Tarzan Boy – Baltimora
The Way You Make Me Feel – Michael Jackson
Rytmen Av Ett Regn – Milla’s Mirakel
Heart Shaped Box – Nirvana
Fishtank – This Perfect Day
(You’re The) Devil In Disguise – Elvis Presley
Det Snurrar I Min Skalle – Familjen
Oh Mama – Lili & Susie
Dum Av Dig – Daniel Adams-Ray
Abba Zaba – Captain Beefheart & His Magic Band
Everybody Hurts – Markus Krunegård
One Way or Another – Blondie
Not Forever – Popsicle
Stone Me Into The Groove – Atomic Swing
The Beautiful People – Marilyn Manson
Kick Out The Jams – MC5
The Witch – The Sonics
Teenage Head – Flamin’ Groovies
We’ve Gotta Get Out Of This Place – The Animals
Your Gonna Miss Me – The Spades
So Is The Sun – World Column
Don’t Stop Believin’ – Journey
Father Of A Son – The Ark
Son Of My Father – Chicory Tip
You Can’t Hurry Love – The Supremes
Där Du Går Lämnar Kärleken Spår – Konditorns
Karma Chameleon – Culture Club
Walk Like An Egyptian – The Bangles
Wake Me Up Before You Go-Go – Wham!
You Spin Me Round (Like A Record) – Dead Or Alive
Step By Step – New Kids On The Block
I Want It That Way – Backstreet Boys
Say You’ll Be There – Spice Girls
Baby Don’t Forget My Number – Milli Vanilli
I’ve Been Thinking About You – Londonbeat
If Only I Could – Sydney Youngblood
Buffalo Stance – Neneh Cherry
Joe Le Taxi – Vanessa Paradis
Apple Pie – Nelson Can
Neverending Love – Roxette
Le Banana Split – Lio
Get Up (Before The Night Is Over) – Technotronic
No Coke – Dr. Alban
Give My Life – Army Of Lovers
Se A Vida é – Pet Shop Boys
Partir ou Mourir – Stereo Total
Jail – Pintandwefall
Time Of The Season – Magnus Carlsson & The Moon Ray Quintet
The Rythm Of The Night – Corona
Ca Plane Pour Moi – Leila K
No One Knows – Queens Of The Stone Age
Dancing In The Moonlight – Thin Lizzy
She Sells Sanctuary – The Cult
Doctor Jeep – Sisters Of Mercy
Up The Bracket – The Libertines
Pumped Up Kicks – Foster The People
Never Gonna Give You Up – Rick Astley
Av någon anledning hade jag fått för mig att M83 var en persons electroakt. Och nog för att det ingick synthar men i övrigt var jag en smula off.
M83 är ju storslagna. Yviga. Lite som Arcade Fire fast annorlunda.
Jäkla snyggt ljusshow har de också.
De är inte sist att spela på festivalen, men de är en perfekt avslutningsakt. Inget som en larger than life-känsla som grädden på festivalmoset.
Lagom till att saxofonen åker fram avlägsnar vi oss för en kort natts bilfärd hem. En sista titt mot området från Saharaplan och jag känner mig redan nostalgisk. Hultsfred var min första festival. Det kommer alltid vara något visst med det.
Jag säger direkt: sett till helhetsupplevelse delar Familjen förstaplats med Vintage Trouble i kategorin bästa konsert.
Publiken har definitivt sin del i det hela. De kokade från första början.
Familjen säger sig vara nervös. Mitt intryck är snarare att han verkar uppsluppen. Och han verkar ha skitkul precis som alla andra som befinner sig i ladan.
När det börjar snurra i skallen utbryter smärre frenesi och det är snarare publiken som framför den för Familjen än tvärt om.
Lagom tills det var dags att packa ihop dök solen upp. Tänk dig att packa på knä i en bastu. Lite så. Dök ut ur tältöppningen för luftpauser på ren överlevnadsinstingt.
När allt var packat utom tält började det regna igen. Blev lite tid för eftertanke kan man säga.
Efter regn kommer sol som det sägs. Så det var bara att svettas igen. Man känner sig inte som en ädel syn när man kånkar sina grejer, men nu är de i bilen och jag känner mig fri fri fri!
Såg sista stumpen av Icona Pop. Tydligt uppskattat av publiken. Det var tryck.
Gick till Garbage. De hör till banden där på slutet av 90-talet som jag av rent nostalgiska skäl måste se. Trots att det mest var en låt med dem jag lyssnade på då förr i tiden och jag minns inte ens vad den heter. En måhända inte nyhet på något sätt men sak ändå slår mig. Det verkar vara standard för åldrade manliga musiker att klä sig i svart. Tröja/skjorta & jeans. Kanske spexa till det med en huvudbonad. Samtidigt står Shirley Manson fixad som få. Sådant tåls att tänkas på.
Gick vidare för att se Noah & The Whale. Möts det här:
Populärt så att säga. Inte ett uns att jag trycker mig in i den hopen. Hoppas på ny chans istället.
Klockan är 04.00. The Cure slutade spela för en halvtimme sen pga att polisen meddelat att de tänkte pull the plugg.
Speltid: c.a. 2 timmar 45 minuter
Någonn gång spelades det i olika tonart, men det spelar som ingen roll när det hela är inne i fyrtionde andningen.
Jag är inte helt säker att jag vet vad jag heter just nu. Men jag vet att orkade man hela vägen fick man höra The Cure spela Boys Don’t Cry medan en tapper skara crazypartheydansade så dammet yrde.
