Så, vad gjorde jag med den? Well. Vän av ordning tillika förordare av editering kan tycka att jag went lite all over the place.
Jag är inte alls sist med att hålla med. Det stämmer. Det blir ofta mycket i huvudet som vill ut. Lyssnade just på remixen jag gjorde och tänker nu främst att den på något beskriver hur det låter i huvudet mitt ganska bra. Det är mycket melodihysteri på något vis.
Hade jag gjort den nu hade jag nog gjort en del annorlunda. Men. Det finns element i den som jag fortfarande gillar.
Lite hoppigt mellan delarna i början. Onekligt. Man lär av att göra.
För något år sedan snöade programledarna på Morgonpasset i P3 in på eurotechno och efterfrågade en låt till sin ära. På den tiden jobbade jag på posten och brukade lyssna på morgonradion medan jag körde runt i min postbil, efter jobbet satt jag oftast hemma och fipplade i Logic. Så. Jag gjorde en låt. Den lät såhär.
Skickade även in überdekorerade mormorsrutor till filt som skulle säljas i musikhjälpen… Oh the days of free time.
Jag saknar att musicera med andra. Så satans mycket. Sitter hemma och fipplar, men det är inte samma sak, även om det också är för jäkla kul. En gång i världen gjorde jag och två vänner en version av den här låten, sen gjorde jag en version själv och det skulle vara så jäkla gött och göra den igen i hel sättning och lite till. Kanske mest för mig, eller för andra också. Vet inte och skiter just nu lite i det för det som kryper i skinnet så där som när man har något i sig som inte hittar vägen ut.
En liten liten en. Och himla fin. Fick den av min gode vän Magnus som pluggar till gitarrbyggare. I sommar har en av hans gitarrer varit ute på turné med Daniel Adams-Ray. Han har även arrat stråk till Daniels skiva.