Jag tror det har varit ganska svårt att undgå Makode Lindes tårta som bjöds till de närvarande under firandet av World Art Day på Moderna muséet. Förutom de spontana reaktioner som först hördes här och var började sedan olika personer börja förklara hur verket skulle tolkas. I de fall jag sett handlade de flesta förklaringar om varför de som tagit illa upp misstolkat verkets intentioner.
Jag är ingen konstkännare. Det ska sägas. Ett intryck jag fått är att detta dock inte är ett måste. Ligger det inte i konstens vara att det finns lika många tolkningar som det finns människor som möter den? Ibland känner jag dock att de fria tolkningarna i mig själv lyser med sin frånvaro, all konst är inte så konkret att den direkt talar till mina referenser och väcker tankar. Vid de tillfällen jag fått chans att få ett konstverk förklarat för mig har jag oftast funnit det hjälpsamt då endel verk inte säger mig värst mycket alls om jag inte får en kontext att utgå ifrån.
Makode Lindes tårta hör inte till den konst som lämnar mig intryckslös. Alls. Det består av en massa delar jag kan referera till och tankarna sätter igång omedelbart. Den första tydliga reflektionen efter ett visst tankekaos är: Hur fan ska jag förhålla mig till det här? Erfarenheten säger att när jag tänker och känner så gör jag bäst i att vara tyst, lyssna och läsa innan jag tror mig ha något svar på någonting alls.
En sak. Som jag förstår det är Lindes performance av sådan art att den fortfarande pågår. I och med att jag skriver det här blir även min text en del av den. Kanske är det så att det är först när debatten runt det hela ebbat ut som verket hamnar i ett historiskt tillstånd, kanske kan det återuppväckas igen. Huruvida det är ett bra verk eller inte beror väl på vilka faktorer man menar avgör en sådan sak. Konst är onekligen inte enbart till för att vara vacker. Min egen definition av vad som gör konst potentiellt bra är i grunden att den måste säga mig något. Står jag intryckslös tycker jag oftast inte nå värst alls. Lindes verk har lämnat intryk vilket gör att jag vill påstå at det inte är menlöst. Meningarna är snarare många. Jag tänker inte definiera verkets kvalitet. Det är inte alltid huruvida något är bra eller dåligt är relevant.
Det jag tror behövs för att tolka Makode Lindes verk är en del frågeställningar. De positioner vi har i olika kontexter påverkar våra tolkningar och vårat agerande. Något jag saknat i den debatt jag tagit del av är en insikt om tyckarens egen position. Vem är jag som uttalar mig? Jag som skriver denna text är: 28 år, vit, kvinna, boendes i Stockholms innerstad, etnologistudent, född i Sverige med svensk mamma och fransk pappa. Jag har fler identitetsmarkörer än så, men dessa är de som jag i alla fall just nu finner mest relevanta i detta sammanhang. (Edit: Icke att förglömma skriver jag här på Obladoo där jag kan publicera den här texten!) Mitt syfte med den här texten är att försöka redovisa hur jag tänker, för mig själv och för den som vill läsa. Det jag skriver utgår från mig och är definitivt influerat av mina etnologiska studier och dessutom en prövning av dem.
Det som fick mig att vilja försöka skriva den här texten var den här artikeln från Pambazuka News: The missing ingredient in Sweden’s racist-misogynist cake . Innan jag läste den upplevde jag att det fanns bitar som fattades. Det talades om postkoloniala perspektiv men med skevheten att talaren i flera fall var en vit västerländsk man. En del av det koloniala förtrycket är att väst ansett och anser sig veta bäst. Uttrycket den vite mannens börda bygger på hur den vite mannen mannen måste styra upp resten av världen eftersom den inte skulle ha kapacitet att göra det själv. Om den nu måste styras upp. Och hur den nu måste styras upp. Det här blir en jäkla lång text så jag hänvisar till nyss nämnda artikel då Shailja Patel säger det bättre än mig.
Det jag vill lyfta är:
Vem eller vilka har tolkningsföreträde i fallet rasisttårtan?
Vilka kommer till tals? Varför? Från vilket position bygger de sina tankar?
Vilka är tysta? Varför?
Vilka reaktioner behandlas som mer rättfärdigade än andra?
Vem är Makode Linde? Vilka aktörskap åberopar han? Vilka andra positioner agerar han ifrån som han själv inte lyfter?
Vilka är det verket representerar? Hörs de? Tillfrågas de? Hur blir det när Linde på sitt sätt för deras talan?
Att det hela utspelade sig på Moderna muséet, vad spelar det för roll?
Vilka var inbjudna att närvara? Var det öppet för alla? Vilka valde i så fall att gå dit?
Vilka fler frågor kan man ställa sig?
Det är här någonstans jag befinner mig i tankarna just nu. Ibland måste man uttala det man tänker för att få grepp om det. Nu har jag gjort det. Reflektioner tas gärna emot. Länkar jag kan ha missat likaså. Jag återgår till att vara tyst i frågan igen. Tänka lite till. Och några svar tänker jag inte ge, jag har inga. Jag menar nog mest att ibland tycker vi lite väl mycket och frågar lite för lite.
Om tårtan är ett av årets största svenska konstögonblick eller inte ger jag ärligt talat blanka fan i. Det är bara ännu ett sätt att mäta sakers värde i framgång. Faktum är att den är här, vad gör vi av det?
Edit: Andra läsvärda länkar
http://feministisktperspektiv.se/2012/04/20/rasismen-var-aldrig-osynlig/
