Idag är dagen jag ska börja skriva på min uppsats.
Mhm.
Har inte börjat. Än. Snart.
Det är liksom något med det där att precis innan man börjar göra något. vars slutresultat spelar roll, så är man fortfarande fri. Fri från eventuella fel. Men även fri från att det kan bli bra. Mest är man nog fri från tveksamheten. Att undra om det duger.
Man är ju då lika med jag.
Men den uppsatsen, den skriver inte sig själv. Så det är bara att börja. Det är ju samma premisser som får en att dra sig för att komma igång som gör det mödan värt när det är klart.
Måste hitta rätt mood att börja. Så jag lyssnar lite på Kings of Convenience.
Min största musikaliska förhoppning just nu är att Lena Willemark och Elin Larsson gör en skiva ihop. De är helt överjordiska tillsammans. Här är ett klipp från när de avrundade musikverkets konferens Musikliv i balans. Klippet är filmat med telefonen och inte världens roligaste att titta på, men vänd bort blicken och lyssna. Det är värt det.
Just nu hålls ett samtal som beskrivs som ett samtal om svarta stereotyper, underhållning och antirasistiska strategier på Bio Rio.
Moderator är Nathan Hamelberg. I panelen sitter Oivvio Polite, Ylva Habel, Tobias Hübinette, Jacob Kimvall och Maria ”Decida” Wahlberg.
För de som inte befinner sig på plats bambusras det hela ut för alla att se och höra på eachonetachone.se.
Skokrämssmink, spex och negerbollar, är det roligt? De senaste årens diskussioner om rasism mot svarta i Sverige visar tydligt att vad som är humor råder det delade meningar kring. Så även om vad som är bra konst.
Skandalen kring Makode Lindes tårtinstallation på Moderna Museet är ett exempel på hur yrvaken och naiv debatten om rasism och stereotyper i Sverige kan vara.
Med detta seminarium vill vi lyfta de frågeställningar som har väckts och rikta ett särskilt fokus mot fenomenet blackface. Är detta en symbol som bör lyftas fram, diskuteras och användas, eller borde vi avstå från att leka med elden genom att blåsa liv i gamla rasistiska stereotyper?
Under samtalet visas historiska och samtida exempel ur film, konst och media. Vi kommer bland annat att visa klipp ur film och musikvideos och diskutera hur minstrel show har blivit ett tema inom samtida hiphop.
Den 25:e september släpper No Doubt nytt. Jag har över tid mer eller mindre lyssnat sönder Tragic Kingdom. Det var liksom en av de där skivorna under tonåren. Vilket ju var ett par år sen. Och de har gjort mer sen dess. Men det är ändå den skivan som är No Doubt-skivan för mig.
Det är fullt upp. Bakom kulisserna på Obladoo. I skolan. Jag ska inte ta credd som inte är min att ta så i ärlighetens namn lägger jag mest krut på skolan. Det är uppsatstider och det är roligt. Lite läskigt. Men roligt. I fredags intervjuade jag Elin Larsson i detta syfte. Trevligt. I slutet av veckan kommer jag också se henne spela, med ingen mindre än Lena Willemark som ett moment av konferensen Musikliv i balans. Trist konsert. Not. Längtar till torsdag. No joke.
Ok. Här följer bilder på några attiraljer jag finner apsnygga. No joke. Nooooo joke.
1. Mina gamla rullskridskor. Hittade dem på mormors vind senast jag var där. Och de passar. Nästan. Lär inte dra ut på långtur om vi säger så. Men hade så himla inte bangat ett par skor i exakt samma utforming.
2. Har dock fyndat ett par skor. Snyggaste conversen jag sett. Second hand. Onöjt.
3. Min kompis Karl har startat ett nytt märke: Karl Alley. Första kollektionen består att ett gäng kepsar med texter inspirerade av vougekulturen om jag kan min historia rätt. Och det går bra. Om inte annat fick jag hem mitt ex igår. Fierce!
