Idag har turen kommit till Måns. Han är ett litet energiknippe på 3,5 år och tycker om att kasta saker, klättra på saker och hoppa i soffor. Helst av allt gör han detta till tonerna av 90-tals-klassikern I like to move it. Kan han inte lyssna på låten går det lika bra att nynna den, vilket han är en riktig fena på.
Bloggaren misstänker att låtens medverkande i filmen Madagascar kan ha ett finger med i spelet när man ska förklara populariteten hos små barn som Måns.
Ikväll presenterar bloggen världens bästa låt ur ett annorlunda perspektiv. Istället för den 35-åriges mannens synsätt lämnar vi över stafettpinnen till Filippa 5,5 år:
Filippa har precis kommit hem efter ett kalas med maskerad som tema. Hon har klätt ut sig till bumbibjörn och blir lite överraskad när bloggaren frågar vilken som är världens bästa låt. Först svarar hon Sean Banan. Ett val som inte överraskar eftersom Filippa är typ världens största fan av melodifestivalen. Men efter att ha överlagt lite med sin mamma kommer de fram till att One Direction faktiskt är mycket bättre och den låt hon allra helst vill lyssna på. Så självklart springer Filippa och hämtar en iPhone och letar med vana fingrar fram One Direction på Youtube:
Då är det dags för nya svenska vågen igen. När First Aid Kit kom fram var jag inte riktigt med på tåget. Då tyckte jag inte att deras musik bottnade i något och jag förstod inte vad de ville med sin musik. Men som vanligt hade jag tokfel och jag är inte sen att erkänna det. Det senaste albumet är som att höra två undersköna sångfåglar från den amerikanska mellanvästern sjunga. Det är svårt att ta in att det är två unga svenska tjejer som gör den här typen av musik. Det är inte bara det att de gör den, den känns så självklar, som att den alltid funnits där. Hade jag varit en bättre skribent hade jag kunnat göra den här låten rättvisa. Ni får lyssna på låten istället.
Ja du läste rätt. Den bespottade och hånade Justin Bieber. Månadens smak bland småbarnen. Kanske till och med förra månadens smak, man hänger ju inte riktigt med. Det spelar ingen roll att Justin Bieber aldrig kommer nämnas med samma andakt i rösten som nyligen bortgångne Levon Helm. Ingenting pekar på att han kommer sätta några djupare avtryck i musikhistorien. Vi kanske inte ens minns honom om 10 år. Det spelar faktiskt ingen roll när man framfört en av de 10 senaste årens bästa poplåtar. Det är ju ingen slump att videon till den här låten är den mest betittade på Youtube. Den lättaste saken i världen är att skita på musik som är plastig eller ”oäkta” men i den här bloggen skiter högaktningsfullt i sånt.
Vikarierar som stadens quizmaestro den här veckan och har suttit hela kvällen och knåpat. Det första man kan konstatera är att Spotify är den bästa uppfinningen för en musiknörd sen rockens födelse. Det andra man kan konstatera är att man ramlar på en hel del märkligheter på Spotify. Fast några märkligheter till låtar platsar givetvis inte som världens bästa låt. Att snubbla över Smashing Pumpkins igen var en angenäm reunion. Ja man kan verkligen tröttna på gnälliga tonfallet i Billy Corgans röst, de malande gitarrerna och den ibland lite sunkiga ljudbilden men när allt faller i plats låter det riktigt riktigt bra. Bullet with butterfly håller definitivt 15 år senare. Det håller så bra att det är världens bästa låt, idag.
Förresten så hade min kompis en sån här Zero-tröja på en festival. Fick han ligga på det? Skiter påven i skogen?
Ah nuts! Missade att det var soul saturday igår. Därför blir det soul sunday med The O´Jays istället. När jag tänker efter passar nog Love train bättre på söndagar än lördagar i alla fall.
People all over the world, join hands, start a love train!
Den gångna natten tog jag mig hem via taxi och chauffören snackade musik och spelade låtar hela vägen. Efter ett tag enades vi om att Crosby, Stills & Nash är en av världshistoriens bästa grupper och att det här är världens bästa låt. Alkohol kan ha spelat en stor del i min del av diskussionen, men även i nyktert eftertänksamt tillstånd är det en jäkla bra låt.
Ett liveklipp från det ikoniska framträdandet på Woodstock 1969.
Självklart ska vi hylla den nyligen bortgångne Levon Helm. The Bands trummis och sångare förlorade kampen mot cancern och gör Rick Danko och Richard Manuel sällskap i rockhimlen. Men vi ska inte hylla Levon med någon av de låtar han själv medverkade på utan med världens bästa låt som handlar om en Levon.
Elton John och hans låtskrivarpartner Bernie Taupin var stora fans av The Band och döpte karaktären i låten efter Levon Helm. I den stora låtskatten som är Elton Johns sjuttiotal är den här den bortglömda juvelen. Den inkluderas sällan på några greatest hits-samlingar men håller i mina öron lika hög, om inte högre, än många av de största hitsen.
Tänk vad bra det låt på 70-talet! Bara luta er tillbaka och njut och skänk en varm tanke till Levon Helm, mannen med coolaste namnet.
Efter en lång lång dag är det skönt att lyssna på en riktigt soft låt. Jag tänkte först köra nån dålig ordvits på temat godnattvisor men den här bloggen står över slika enkla tricks.
Titiyo är en otroligt underskattad sångerska i det svenska musiklivet. Tack Kleerup för att du också tyckte det och gav din finaste sångmelodi till henne.
Läste idag en recension av ett forskningsprojekt i musiksociologi, ja du läste rätt. Forskningen handlar om hur vi människor använder musik som markör för vilka vi är och också hur vi konsumerar musik i den digitala tidsåldern. När musiken är mer tillgänglig än någonsin kan man använda musiken som ett soundtrack till sitt liv, nya låtar kan ackompanjera alla skeden av våra liv när vi bär musiken med oss. Vilken musik vi lyssnar på styrs av kön, ålder, klass, utbildningsnivå och andra sådana där saker som vi helst inte vill ska styra våra val.
Allt det här fick igång tankeprocessen. Jag har alltså utropat världens bästa låt dagligen i ett halvår men vilka låtar har jag egentligen valt? Har jag valt låtar för att signalera till omgivningen vem jag är, titta vilken fin smak jag har? Kan man utifrån mina låtar ringa in vem jag är som människa? Instinktivt vill man ropa nej, men det ligger nog nåt där.
Så då återstår sista frågan: Vilken låt tycker en skäggig glasögonprydd man i 35-årsåldern, universitetsutbildad med borgerliga värderingar, boende i en småstad men djupt rotad i arbetarklassen representerar vem han är?
Andra män i samma ålder med skägg och glasögon så klart.
