Skrev för någon dag sedan om upptäckten av Whitechapel där ett gäng poliser letar efter en mördare som kopierar Jack the ripper-morden. Med blodad tand kollade jag såklart in även säsong 2 och 3 (ja, det har jag minsann hunnit på den korta tiden, disken får helt enkelt vänta när man har så viktiga saker för sig). Det visade sig att upplägget var mer intressant än jag trodde. I varje säsong är det nämligen gamla brott och mord som går igen. Man kan tycka att det är lite överdrivet att så många kopierande mördare härjar på Londons gator, men kan man köpa att lilla Midsomer översvämmas av lik kan man också luta sig tillbaka och lära sig om brittisk brottshistoria!
Snubblade över serien Whitechapel igår och plöjde de tre 45-minutersavsnitten som om jag vore bakis och personalen på närmaste McDonald´s var utom synhåll. Ni som gillar brittisk smuts och mordgåtor och som tycker att nya avsnitt av Sherlock är alldeles för långt borta ska definitivt kolla in det här!
Polisen hittar en död kvinna och får påhälsning av en excentrisk man som påstår att mordet är en kopia av Jack the rippers första offer och att fler ska komma. Teamet som utreder är minst sagt splittrade, mellan ”the coppers” som är vana att jobba på gatan, äta skräpmat och lukta lite svett och den ordentlige nya chefen som lik en bankdirektör tar sig an uppdraget. Det visar sig föga förvånande att de alla måste ta sig an lite nya grepp för att fånga mördaren som sätter skräck i Londonborna.
Whitechapel finns hittills i tre säsonger som alla skildrar olika fall som avslutas varje säsong.
Första trailern bjuder jag på, sen är du nog fast.
Det är många år sen Sex and the city rörde om i grytan och med alla repriser (och det faktum att jag glott igenom boxen under ensamma kvällar ett stort antal gången) i åtanke känner man sig minst sagt trött på de fyra olika personligheterna som ändå håller ihop i ett tjejgäng. Det tog mig dock rätt lång tid att upptäcka SATC, eftersom jag hade ganska stora fördomar kring serien. Men den är inte sexistisk mot män eller lättklädd förklätt till feministiskt. Tvärtom har det varit en hel del fyndiga avsnitt som faktiskt stannat kvar i huvudet – och visst har man velat ha mer sånt!
Girls är en ny serie som egentligen inte alls kan jämföras med Sex and the city. Den handlar visserligen också om fyra tjejer som bor i NY och tacklar vardagens alla utmaningar, men här är det betydligt mer avklätt och fulförpackat. Om SATC är presenten från NK som en utbildad inslagare ger dig efter att ha använt papper och band som kostar mer än presenten själv så är Girls presenten du slår in i panik när du redan är sen till bussen och har glömt att köpa tejp.
Okej, jag ska säga det direkt – det är en del naket. En hel del, faktiskt. Men det briljanta när folk har kläderna på är så bra att man helt enkelt får leta flugor i taket om man blir som jag, lite generad. Till största delen är det Hannah vi får följa, en tjej på väg mot 30 som försöker hitta ett jobb efter sin utbildning och reda ut ifall killen hon ligger med är pojkvänsmaterial eller ej. Hon bor tillsammans med Marnie som visserligen har en kille – men som är alldeles för snäll. Vi får också träffa den brittiska kusinen som lever ett fritt och bekymmersfritt liv (eller?) och väninnan som tror att henne största ok är att hon är oskuld.
Det låter kanske som ett trivialt upplägg, men är riktigt underhållande! Här är folk naturliga, magarna sticker ut under tröjan och de vet inte vare sig hur de ska klä sig eller bete sig. Humorn är svart och torr, precis som den ska serveras.
Gör som jag och boka en resa till New York Comedy Festival i höst. Och jag åker enbart för att få en skymt av den här, extremt smarta och roliga mannen:
Ibland vill man se en sån där serie där det inte är på liv och död man ser varenda minut. Jag menar lite mer som ett sällskap i vardagsrummet. Inbetweeners är ett bra exempel på en sån serie. Det är inte det att det inte är bra, för det är det, men den kräver nästan ingenting av tittaren. Sitter till exempel i skrivande stund och tittar på långfilmen som tar serien vidare.
Inbetweeners handlar om fyra skolkompisar som är mittemellan vuxen- och barnålder. Den fruktade tonåren! Jag vet inte om jag är för gammal för att gilla den egentligen eller om jag är ovanligt barnslig men jag gillar att se det där man äntligen har distans till och jag tycker nog att man bör vara här för att fatta allt. Men vad vet en kärring.
Har letat osedda serier som en uttorkad kryper mot inbillade vattenhål i öknen i sommar. Ramlat över en del man kan strunta blankt i men så lite fina grejer.
Ni vet redan att jag fastnat illa för DCI Banks som nu kommer ut på dvd i rasslande fart. De få gånger jag sommarplöjt deckare har det faktiskt varit just av Peter Robinson och jag tycker mycket om både kommissarien och hela samspelet på stationen och uppläggen av brotten. Riktigt jobbigt beroendeframkallande.
En annan serie som inte har någon polis i spetsen är Accused. Första säsongen innehåller 6 små avsnitt där vi får följa olika människors vinkling av något de står anklagade för. Blandad svärta men om du är upplagd för abfab kan du nog hoppa det här helt. Intressant om vad som kan driva folk att begå brott, och med hela situationen förklarad – bleknar inte allvaret en smula? Kolla in.
I min familj är det svårt att se på tv och film tillsammans. Mamma vägrar se pappas filmer, han vill inte se hennes och jag kan se alls. Ett fåtal filmer och tv-serier kan vi dock samsas om. Nu senast Inside Men, en brittisk miniserie om ett värdedepå-rån, inifrån.
Under fyra gånger en timme får vi följa chefen John som varje dag styr över sina anställda och litar på att de inte faller för frestelsen att stjäla på jobbet. Tills han själv gör det.
En spännande serie, som faktiskt inte bara håller under sina fyra timmar, utan också får en att bry sig om hur det ska gå. Se den, även om din mamma och pappa inte håller med. trailer här!
Nu får alla sluta gnälla över vädret, jag fattar inte att det är en sån överraskning att sommaren regnar bort allt som oftast i det här landet. Dessutom är jag själv mer benägen att få panik av svettig fuktig hetta som gör att man blir mordisk och inte kan sova ordentligt. Nej, nu tar vi och glöds åt nederbörden eftersom det betyder att man kan sitta inne med sin blekfeta kropp och roa sig med inomhusaktiviteter, till exempel av följande slag:
SPEL: Jag skriver oftast om tv-spel men på sommaren är ju mer analoga spel på sin plats. Ett rollspel av old school-slag är Fantasy! Ett måste för dig som är nyfiken spelare och tycker en heldag med dragna svärd och troll gör en sommar. Köp och läs här: http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=112194
SERIE: Alla vet att nörden är den nya coola, så medan klassens snygge solar sig till läderhud kan vi andra njuta av seriehjältar av det verkliga slaget. En fantastiskt mysig liten serie om vuxna män som älskar serietidningar.
Jag är en av dem som är liksom fast i stan i sommar. Eftersom jag inte trivs med att sola, och man ska ju ända sedan 80-talet låta bli i vilket fall, är det lätt att bli lite rastlös. Här är en handfull tips på hur du kan spendera de där tråkiga sommardagarna.
SERIE: DCI Banks. Brittiska deckare är ju sällan någon besvikelse. Det här är en serie som lever upp till alla sommarens deckarbehov. Köp och checka!
FILM: Elvis, filmen med Kurt Russel, har kommit ut på DVD. Här får vi se en personlig sida av The King, extremt bra spelat av en lite underskattad skådis.
SPEL: Krater. Det säger jag inte bara för att min kompis gjort det – det här är ett ypperligt bevis på hur grymt det kan bli när det lilla landet gör saker med hjärtat. Dra ner persiennerna för det här är grymt!
MUSIK: Baktakt. Ja, det är klyschigt, men lite bättre är det faktiskt med gammal ska och reggae när solen skiner. Här är en spellista att bita i! Listan
När jag gick på Berghs träffade jag en massa duktigt folk som jag ser gör grymma saker såhär 10 år efter att vi gick ut. Ett par som är magiska i lerfigurer är kompisarna på Charlie Charlie och nu tänker jag skryta med en film de gjort som finns på svt play.
Något litet ord om filmens handling medan jag blinkar bort mina plötsligt blanka ögon. Inser efter någon minut in i filmen att handlingen är sann, även om beteendet, om man ska kalla det så, får en mycket mer konkret nivå i filmen. Det känns i magen: vilket onödigt sätt att leva med andra och sig själv.
Om du får ett stick i hjärtat av den här filmen – kan vi inte försöka att börja göra världen vi lever i lite mer… rund? Små saker, som att låta bli att kommentera andra gör skillnad. För även om den som kommentaren gäller inte hör, så hör ju den man pratar med. Och känslan av att det finns regler för hur man ska se ut blir ändå befäst.
