Hänger återigen med fiktiva tjejer.
Det är många år sen Sex and the city rörde om i grytan och med alla repriser (och det faktum att jag glott igenom boxen under ensamma kvällar ett stort antal gången) i åtanke känner man sig minst sagt trött på de fyra olika personligheterna som ändå håller ihop i ett tjejgäng. Det tog mig dock rätt lång tid att upptäcka SATC, eftersom jag hade ganska stora fördomar kring serien. Men den är inte sexistisk mot män eller lättklädd förklätt till feministiskt. Tvärtom har det varit en hel del fyndiga avsnitt som faktiskt stannat kvar i huvudet – och visst har man velat ha mer sånt!
Girls är en ny serie som egentligen inte alls kan jämföras med Sex and the city. Den handlar visserligen också om fyra tjejer som bor i NY och tacklar vardagens alla utmaningar, men här är det betydligt mer avklätt och fulförpackat. Om SATC är presenten från NK som en utbildad inslagare ger dig efter att ha använt papper och band som kostar mer än presenten själv så är Girls presenten du slår in i panik när du redan är sen till bussen och har glömt att köpa tejp.
Okej, jag ska säga det direkt – det är en del naket. En hel del, faktiskt. Men det briljanta när folk har kläderna på är så bra att man helt enkelt får leta flugor i taket om man blir som jag, lite generad. Till största delen är det Hannah vi får följa, en tjej på väg mot 30 som försöker hitta ett jobb efter sin utbildning och reda ut ifall killen hon ligger med är pojkvänsmaterial eller ej. Hon bor tillsammans med Marnie som visserligen har en kille – men som är alldeles för snäll. Vi får också träffa den brittiska kusinen som lever ett fritt och bekymmersfritt liv (eller?) och väninnan som tror att henne största ok är att hon är oskuld.
Det låter kanske som ett trivialt upplägg, men är riktigt underhållande! Här är folk naturliga, magarna sticker ut under tröjan och de vet inte vare sig hur de ska klä sig eller bete sig. Humorn är svart och torr, precis som den ska serveras.
Kolla in:
