Serietips: The Trip
Förfäras över att jag glömt tipsa om brittiska The Trip med Rob Brydon och Steve Coogan. Kolla in här, finns inget att inte gilla. [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=HFIQIpC5_wY[/youtube]
Förfäras över att jag glömt tipsa om brittiska The Trip med Rob Brydon och Steve Coogan. Kolla in här, finns inget att inte gilla. [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=HFIQIpC5_wY[/youtube]
Startade fredagen med att lyssna på ett band jag inte hört förut och det satte liksom ribban för hela min fredagsfeeling. Lyssna in Godlike, finns med en handfull låtar på Spotify. Här är ett fint exempel.http://open.spotify.com/track/3useIAkAqHTkS5i86I2hMo. (Godlike är ett hett tips för alla som gillar det här: http://open.spotify.com/album/1x1eLeMvW2VZwKS4ZVyDwB)
Min onkel är en riktig feeder som ser till att jag blir trind av bra musik. Det senaste tipset var i vanlig ordning omskakande bra!
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=pD4fxmOGoXk[/youtube]
När jag skrev ett annat blogginlägg om musikminnen kom jag på att jag faktiskt inte har många konkreta minnen till musik. Inget ”vår” låt eller ”det här är sååå Ibiza -98″! Jag kan räkna upp ett fåtal låtar jag får upp bilder till – resten ger en bara en känsla, oftast lite nostalgisk av nån anledning. Här kommer i alla fall några exempel.
Smoke gets in your eyes. Året är cirka -78 och jag sitter med gula plastglajor på en köksbänk i Partille och lyssnar på en kasettbandspelare medan mamma fixar. Om och om och om igen går den här och jag sjunger väl med efter bästa förmåga, blott 4 år gammal. Sjukt bra smak redan då, alltså. Den sitter fortfarande som pränt i skallen.[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=B0TKdK73zMI[/youtube]
What’s the frequency Kenneth. Det här är från tiden då jag hoppade av universitetsutbildningen för att jobba på en svartklubb som höll öppet från 12 på dagen tills folk ville gå hem morgonen därefter. Ett mycket bra drag i min karriär, eftersom språkvetare inte riktigt var min grej. Den här låten blev lite av en signaturmelodi eftersom vi alla trodde att de sjöng ”you wanna shag violently”. Egentligen löd textraden ”you wore a shirt of violent green”. Who cares? [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=ZIOXQp-YGpQ[/youtube]
A girl like you. Det här är ju lite samma tid som R.E.M – när pojkarna hade tusch på sina ögonlock och problemen inte var mer svårlösta än en cigg på balkongen och ett glas rött. Min kompis Anna, hennes kille Mats och jag hängde en hel del, festade på Platens Bar, Herrgårn och Flamman i Linköping och dansade loss till Pulp, Blur och Oasis. Just den här blev tydligen min signaturmelodi utan att jag visste om det. Nånting med häcken som hamnade i gungning, jag vet inte. Då kändes den oemotståndlig att inte vilja dansa till, nu är den nog mest en svunnen tid. [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=LB3OlxNkt9E[/youtube]
Never let me down again. Det här är bara oförglömliga konsertminnen till just den här låten. Hade fått berättat att det här skulle hända i slutet av låten, och väl på plats var det gåshud. Unisont är så sjukt mäktigt. (4.35 in om ni inte redan vet) [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=mefK503SYWg[/youtube]
House of love. Det är fest i vår stuga i Gränna och de enda två som har drag under galoscherna är min moster och jag. Och av nån outgrundlig anledning kör vi den här låten på repeat och dansar järnet medan resten av familjen trött tittar på. Vem bryr sig om andra när man själv har kul? [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=wyAGgEJb1_8[/youtube]
Gogol Bordello, Start wearing purple [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=sM1Ahn0Osjo[/youtube]
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=ZGnbQsOQsQE[/youtube]
Jag är barnsligt förtjust i fantasivärldar där vad som helst kan hända och det goda alltid segrar. Greppa smågodispåsen och kolla in de här fem filmerna.
1. Edward Scissorhands. Det är förstås omöjligt att inte ha med minst en handfull Tim Burton-filmer när man gör en sån här topp 5-lista. (Och den mesta av filmmusiken torde vara gjord av Danny Elfman.) Det här är bara ett exempel på fantastisk magi. [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=H9AT_JJQ74w&feature=related[/youtube]
2. James and the Giant Peach Som sagt. Tim Burton. Men det här är en lite bortglömd film, som alltför många har missat. Delvis animerad och delvis spelad – bland annat av den fantastiska Joanna Lumley som ni bland annat sett göra Patsy i Ab Fab. [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=73ax6ZrcUx4&playnext=1&list=PLF830F735E277BC0C[/youtube]
3. Den åttonde dagen/The Eight day/Huitième Jour Det här är en film som kommer upp i mina tankar nu, och möjligen mins jag den med mer magiska inslag än den verkligen har. I vilket fall som helst är det en fantastisk feel-good-rulle. Eller ska jag säga sentir bien rouleau? [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=UddCQaylBHc[/youtube]
4. Lemony Snicket’sseries of unfortunate events. Den här filmen blev faktiskt en besvikelse för mig – mina förväntningar var omöjliga att leva upp till. Har sett den igen med mer sansade ögon och tycker den platsar mer än väl om man vill göra sig en skön matinésöndag. [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=XWB1HGnA3tA[/youtube]
5. How the Grinch stole christmas. Okej, julen är ju ett tacksamt tema när det gäller att stoppa magi i film. Men funkar gör det när Ron Howard hoppar i säng med Dr. Seuss. [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=wlYGOWQJBBA[/youtube]
Sherlock. Martin Freeman. Det brittiska imperiet. Hit me again will ya!
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=cSQq_bC5kIw[/youtube]