Lejon och Lamm

Jag är fyra låtar in i Toni Holgerssons nya platta Sentimentalsjukhuset när telefonen ringer.

Svärmar av fåglar.

En duett mellan far och son.

Dante och Toni.

Det är vackert.

Ärligt.

Rörande.

RRRRRRRRIIIIIIIIIING!

Jag lyssnar på ytterligare några takter.

Kan liksom inte låta bli.

Men telefonen fortsätter att skrika åt mig.

Jag trycker på pausknappen och svarar.

Och jag hör direkt.

Is rinner genom kroppen.

Dåliga nyheter.

Fasansfullt sorgliga och smärtsamma.

Jag lyssnar i luren, säger ingenting, det snurrar, måste sätta mig ner, kämpar med att andas.

Jag lägger på.

–

Chock.

Tystnad.

Kaos.

Tomhet

–

Blir sittande på den där stolen.

I timmar.

I dagar.

Som fastfrusen.

Tänkande.

På Toni.

På Dante.

På skogen.

Bilder seglar genom huvudet.

Superåttafilmer.

Minnen.

Glada minnen.

Gamla minnen.

Färska minnen.

–

Sen kommer sorgen.

Som en jättevåg.

Den kastar mig ut till havs.

Jag kämpar för mitt liv där i det iskalla vattnet.

Djupet drar mig neråt.

Jag kämpar.

Slåss.

Men till slut orkar jag inte hålla huvudet över ytan.

Jag sjunker.

Långsamt.

Långsamt.

–

Allt det här inträffade för exakt tre veckor sedan.

För 21 dagar sedan.

Jag befinner mig fortfarande ute i det kalla havet.

Brottandes med de mörka vågorna.

Men huvudet har jag nu ovanför ytan.

–

Och.

Sentimentalsjukhuset kommer förevigt vara förknippad med denna tid.

Det känns bra att det blev just den plattan.

Som att det var meningen.

På något konstigt sätt.

Tack Toni!

Köp!

Grönt.

Jag ser ett hav av grönt när jag tittar ut genom fönstret.

Böljande sköljande grönt.

Träden har exploderat och det sista av natten rinner nu sakta av löv efter löv.

Kvarteret Folksången strålar av livskraft och hopp.

Till och med björken på andra sidan gatan, den som sett lite hängig ut, verkar ha rätat på ryggen och står nu stolt bland de andra stolta.

–

I går kväll släppte jag min nya singel.

Dansar med demoner.

Duetten med Toni Holgersson.

Kl 19:40.

Den 16:e maj.

–

Många plattor har jag varit med och släppt genom åren, men i går var nog den märkligaste.

Den mest ensamma.

Jag har alltid tänkt att skivsläpp är något festligt, något man gör tillsammans med övriga medverkande osv.

Och så har det varit de flesta gångerna.

Men inte i går.

–

1. Lägg upp länk på Soundcloud.

2. Gör en video (med stillbild på omslaget) för Youtube.

3. Tryck på publicera.

4. Länka till Facebook.

5. Invänta gilla-markeringar och eventuella kommentarer.

6. Skicka låten till Sveriges Radio.

7. Skriv en blogg.

8. Gå och lägg dig.

–

Det är så man gör nu för tiden. När man släpper skivor i periferin.

I tystnad.

I ensamhet.

I grönska.

Lyssna

Redan efter en takt in i Toni Holgerssons nya singel står det klart att det här kommer bli en ”vårplåga” i mina lurar. Någon visslar lite nonchalant, antagligen Toni själv, och det griper tag och målar upp så många bilder att det skulle kunna bli en hel långfilm.

Regissör: Woody Allen

Jag kan se Ewan McGregor, lätt rund under fötterna, vingla hem genom natten. Lycklig. Han har just följt kvällens date till dörren och nu är han på väg hem till sitt. Stan ligger tyst och stilla, solen är på väg att vakna och han bestämmer sig för att ta den långa vägen hem. Den över västerbron. Bara för utsiktens skull. Och hela tiden visslar han den där melodin.

BOOM!

Så effektiv är den, den där visslingen. Och den i kombination med omslagsbilden, där Stockholm står i bakgrunden och en artist med snälla ögon och hatt, ur fokus, i förgrunden.

MÅLGÅNG!

Lyssna här

–

Själv är jag, som jag tror att jag kanske berättat, i slutfasen av min nästa platta.

Franska Kyssar.

I går körde vi nattskift i studion.

Jag sjöng om en låt, vi spelade sexhändigt piano och vi bestämde oss för att det måste in lite blås på plattan.

Saxofon.

Typ en sån här .

Ja, det blir en sparka-arsel-platta den här gången.

Gasen i botten.

Retro.

Vintage.

Rötter.

Jag är så trött på ballader. På mina ballader.

Det ska rocka när jag lirar. Det har jag alltid tyckt.

Och nu mer än någonsin.

Dock.

Dock har det smugit sin in en ballad.

Bara piano och sång.

Tror att det är premiär för mig i den sättningen.

Därför kändes det ok att lyfta in den.

–

Plattan kommer släppas om en månad. Ungefär.

–

Låtar:

Franska Kyssar

Kom Kom Kom

Om Jag Ropar Efter Hjälp

Dansar Med Demoner feat. Toni Holgersson

Du Är Ingen

Brustna Hjärtans Land

I dag fyller C trettio.

Till och från har han spelat med mig i åtta år nu.

Åren går.

Jag minns första mötet i studion då han var anlitad som tamburinist men som slutade med att han chefade upp hela gitarreliten.

Och senast var i förrgår, då han gjorde vitmans soul av en av mina nya låtar.

Som vanligt briljant.

C är briljant.

Alltid.

Jag är en sjukt bortskämt artistlekande gubbe som får spela med dessa musikaliska snillen.

Utan dem hade inte min låtkatalog varit mycket att hurra över.

Jag är er evigt tacksam ska ni veta.

Och just i dag är jag mest glad över att ha C i den inre kretsen.

Så, stort grattis till dig C och må de nästkommande trettio bli något i hästväg.

–

Annars då?

Not much.

Eller..

Ja, jag smygsläppte ju en ny singel i natt.

Den finns för förhandslyssning här:

Dansar med demoner feat. Toni Holgersson

Låten Suzanne med Leonard Cohen är en av världens bästa inspelningar enligt mig. Den har funnits runt mig så länge jag kan minnas. Och som jag älskat den, och fortfarande älskar. När jag 1990 för första gången hörde Toni Holgerssons över ängarna så stannade tiden. Vad var detta!? En svensk kille som slog an samma sträng i mitt hjärta som Cohen! Hur var det möjligt!? Jag var helt knockad. Förundrad. Och glad.

Jag var fängslad.

Förevigt.

22 år senare sitter jag vid köksbordet och tittar ut på domherrarna som förvånat ser på varandra och verkar undra var snön befinner sig. Ur högtalarna strömmar Holgerssons senaste som kom för ett par år sedan. Ur kaffekoppen strömmar varmt och lukta gott.

Lugn.

Ro.

Toni har den inverkan på mig. Jag slår av på tempot när jag hör hans röst. Och ord.

Jag andas. Samlar tankarna. Känner. Hör. Fokuserar.

Han är bra för mig.

Toni.

Tack!

Tusen tack för de här 22 åren.

Jag ser fram emot nästa platta.

Mycket.

Och en dag, när jag tuffat till mig lite ska jag fråga honom om han vill sjunga en låt tillsammans med mig.

Det skulle vara stort.

Riktigt stort.

Här är mina favoriter i Toni Holgerssons katalog:

1. Ibland kallar jag det kärlek (2010)

2. Zigenaren i månen (1991)

3. Louise och kärleken (1990)