Lejon och Lamm

Fyra dagar av regn.

Och vi går mot mörkare tider.

Blues.

Eller, va fan, jag gillar ju regn.

Kanske inte alltid, men ofta.

Strandliv däremot är ett helt avslutat kapitel för min del.

Likså shorts.

–

På min morgonvandring genom stan konstaterar jag två saker.

1. Folk har inte gått på semester ännu

2. Att klottersanera utan skyddsmask verkar dumt och beroendeframkallande.

–

Jag lyssnar på Willy Mason.

Från 2004.

Fortfarande svinbra.

2004, det är åtta år sedan det.

Och det året när vi blev fyra i familjen.

Dubbelt så många.

Ja, fem blev vi ju egentligen eftersom vi också hade en häst inneboende i vår tvåa där i Liljeholmen.

Jösses vad trött man var den där hösten 2004.

–

Trött är jag nu också.

Men på ett annat sätt.

Nu är det mer den klassiska tröttman man känner innan några veckor utan telefon och dator.

Alltså fullt normalt.

–

Oavsett grad av trötthet så funkar Willy Mason lika bra som en dubbel espresso.

Prova själv får du se, om du tvivlar.

Lyssna på Spotify