Det här med årsbästalistor är ju ett gissel. Varje år kommer man några dagar efter att man publicerat på vilka man glömde. Och nu är vi där igen. Så.. Jag är hemskt ledsen James Vincent McMorrow, det är klart att din Early in the morning skulle varit med på listan. Såklart. Någonstans på mitten av albumdelen skulle jag säga.
Jo..
Hrrm..
Jag släpper ju ny singel i dagarna.
Den stora kärleken (tur & retur)
Hämtad från plattan Re:cycling som släpps om c:a en månad.
Tänkte att du kanske var nyfiken att höra..
Om så är fallet, klicka HÄR
Ju äldre man blir desto färre julklappar får man. Ja, jag tror i alla fall att det har med åldern att göra..
I år var inget undantag, men en fin bok inkasserade jag i alla fall. Och ett helrör Baileys. Jag gillar Baileys. Mmmm..
Men tillbaka till boken.
John Harris: Rock’n Roll – Den definitiva superguiden för dig som redan vet allt.
Jag skulle utan att tveka kategorisera den under ”Den perfekta julklappen”.
Det här med julskivor har aldrig riktigt varit min grej, men jag äger två stycken och de har jag lyssnat på den 23-24 december så länge jag kan minnas. Och enligt mig är det de enda man behöver. På vinyl förstås.
1. A Christmas Gift For You From Phil Spector
2. Christmas With Dino
Utöver dessa två plattor har jag ända sedan jag var barn lyssnat på Gunnar Wiklund i juletid och då speciellt låten Nu tändas ljusen åter i vår lilla stad.
Och så den här förstås, som inte har ett skit att göra med julen men som ändå är så mycket jul för mig så att det gör ont.
Bob Hund är ett av väldens bästa band genom alla tider. Tveklöst. Jag såg en dokumentär om dom igår. Jag började grina. Alltså på riktigt, jag fulgrinade, hulkade och snorade och så. Ingen vacker syn, men kom igen, de är ju så förbaskat fina, genialsika, konstiga och helt underbara så det var omöjligt att stå emot när underläppen börjat darra.
Se dokumentären i sin helhet här.
Och här är en låt från bandets senaste och underskattade platta:
Nämen hörni,
som tack för i år tänkte jag bjussa er på en liten låt från min kommande platta ”Re:cycling”, som släpps om en månad. Melodin heter ”Den stora kärleken (tur & retur)” och såg dagens ljus för första gången på plattan ”Lejon och Lamm” som släpptes 2010. Men här är den i en helt annan version. 100 % tvärtom mot hur den tidigare utgivna versionen låter. Men det var så här den skrevs den där sommarkvällen för några år sedan.
Så, håll till godo.
P.S. Låten ligger bara uppe till midnatt och därefter är den borta. Så vila inte på hanen för länge nu. D.S.
För er som mot alla odds kanske någon gång har sprungit på min musik vet att jag lever ganska mycket på texterna och dess betydelse. Jag har förstått att det är en stor del till att någon lyssnar överhuvud taget på mig.
Kul.
Men..
Nu ska jag göra er besvikna. Och antagligen också arbetslös.
Men fan, sanningen är det som gör en blogg framgångsrik.
Har jag hört.
Så.
För mig är inte texterna så viktiga. Varken när jag skriver själv eller lyssnar på andra. Eller, inte på det sätt som brukar vara den allmänna uppfattningen i alla fall. I själva låtskrivarprocessen är det texterna jag lägger minst krut på. Åtminstone på själva innehållet. Däremot är det skitviktigt att orden känns bra i munnen när man sjunger dem. Och det är inte alltid så lätt. Men det är något man lär sig under resans gång.
Likadant är det när det gäller mitt lyssnande på andra artisters texter. Det är väldigt sällan jag över huvud taget hör texten.Orden. I mitt tycke är musik där man inte tänker på vad det handlar om, utan där melodin, kompet, svänget, rösten och fraseringarna är grejen, är briljant låtskriveri.
Japp, så tycker jag.
Och detta trots att jag lyssnar på mycket grejor som anses vara textmusik.
Konstigt, jag vet.
Men de där som kan hantverket till fulländning har även koll på den där biten.
Tro mig.
Ta Dylan till exempel.
Vilka har förstått hans texter till hundra procent? Hand upp!
Men missförstå mig rätt. Det här resonemanget betyder inte att jag är okänslig för texter. Allstå, det kan gå oerhört fel ändå, även om man bara koncentrerar sig på att orden ska kännas bra i munnen när man sjunger dem. Oj oj oj..
Nä, det handlar om att ha koll på språket och orden och att samtidigt ha fingertoppskänsla för vilka ord som passar var. Så är det.
Jag skulle nog säga att generellt är det så jag lyssnar på musik, men självklart finns det undantag.
Och på tal om undantag, här är ett av de bästa exemplen på en sådan där till och med jag lyssnar på innehållet och knäcks av hur bra det är:
Okej, jag är en av de där som tittar väldigt lite på tv. Jag tror att det mest beror på att jag har så galet mycket att göra jämt, så jag hinner helt enkelt inte. Eller, jag har valt bort det.
Dock finns det program jag ogärna missar.
Ja, egentligen är det väl bara ett.
Bra tv. Mycket bra tv.
Intressant och underhållande.
Jag gillar.
Som fan.
Men.
Programledaren, Kristoffer Lunström är syggast i mustasch.
Såklart.
Så.
Nu vet ni det också.
Antingen kan du läsa den här: Charlie: Bäst 2011 eller också här nedanför. De är exakt likadana. Eller..?
Det är ju nu den där tiden på året då man ska sammanfatta, knyta ihop och vända blad. När jag var yngre började jag redan i september att längta efter december. Det var ju då alla tyckarna berättade för en vad man hade missat under året och under julledigheten så kunde man själv hinna i kapp och frossa i bra grejor som gått en förbi.
Lite så är det fortfarande även om jag numer har både bättre möjligheter att hålla mig ajour och att det inte känns lika livsviktigt att ha koll på allt.
Men.
2011 har varit ett svinbra år. Mycket mycket godis finns att hämta här.
Och här är min sammanställning över vad som i år fått mitt hjärta att slå saltomotaler. Jag besparar er mina motiveringar. Lyssna istället. Och titta. Och smaka. Det förklarar allt.
Album
1. PJ Harvey: Let England Shake
2. King Creosote & Jon Hopkins: Diamond Mine
3. Ane Brun: It All Starts With One
4. Wendy McNeill: For The Wolf, A Good Meal
5. Feist: Metals
6. Bon Iver: Bon Iver
7. James Blake: James Blake
8. Nick Lowe: The Old Magic
9. Jonathan Johansson: Klagomuren
10. Eldkvarn: De Berömdas Aveny
11. Jon Allen: Sweet Defeat
12. Agnes Obel: Philharmonics
13. Oscar Danielson: Stockholm I Mitt Hjärta
14. Tom Waits: Bad As Me
15. Lisa Hannigan: Passenger
16. Paul Simon: Beautiful Or So What
17. Joe Henry: Reverie
18. Zola Jesus: Conatus
19. Apparat: The Devil’s Walk
20. Beirut: The Rip Tide
Låtar
1. Gotye: Somebody That I Used To Love
2. The Jezabels: Easy To Love
3. Lana Del Rey: Video Games
4. Woodkid: Iron
5. Zola Jesus: Avalanche
6. Jennie Abrahamson: Hard To Come By
7. The Head And The Heart: Cats And Dogs
8. Eldkvarn: Tårar Från En Clown
9. Jonathan Johansson: Blommorna
10. Apparat: Black Water
11. A Beautiful Friend: Love Finds Away
12. Gaby And The Guns: Under Stjärnorna
13. Boy & Bear: Part Time Beliver
14. Jörgen Kjellgren: Vintern
15. Nisse Hellberg: Pil Av Silver
16. Foster The People: Pumped Up Kicks
Och här är de samlade i en spellista
Live
PJ Harvey: Filadelfiakyrkan
Suzanne Vega: Katalin
Ane Brun: Cirkus
Dolly Parton: Globen
Eldkvarn: Katalin
Filmer
1. Black Swan
2. Limitless
3. Four Lions
4. Midnight In Paris
5. Hanna
6. Drive
7. Tintin: Enhörningens Hemlighet
8. Lovely Bones
9. Unknown
10. Source Code
Övrigt
Bok: Lång Fin Blond av Claes Olsson
TV: En Idiot På Resa
Dokumentär: Living In The Material World (Gerorge Harrison)
Box: Eldkvarn – Den goda skörden
Pryl: PS3
Mat: Dumplings
Dryck: Landsort Lager
Tidning: Obladoo.se
Saknad: The Big Man
Imorgon kommer jag avtäcka min sammanfattning av 2011. En lång lista blev det. Ett bra år var det. En vecka tog det. Minnet är verkligen inte som det en gång var, men kul har det varit. Men det är i morgon alltså.
Idag lyssnar jag på Hives och Cyndi som jag tycker ska lyftas fram i dessa jullåtstider.
