Ultravox

Monument [Virgin/EMI, 1982]

Det fanns två upplagor av Ultravox och de är ganska olika varandra. Den första existerade under andra halvan av 70-talet . De gjorde tre album, under ledning av sångaren och låtskrivaren John Foxx. Denna grupp spelade avig och ”arty” new wave/punk och tog på många sätt vid där Roxy Musics andra platta For Your Pleasure slutade. Det var ingen slump att Ultravox första album producerades av Brian Eno (som var med i Roxy Music på just dessa skivor). Det fanns också ekon av Bowie och Kraftwerk.

När Foxx slutade tog skotten Midge Ure över. Denne hade ett minst sagt brokigt förflutet som medlem i glamrockbandet Slik, lysande new wave-bandet Rich Kids (som Glen Matlock bildade när han fick sparken från Sex Pistols) och som stand-in i hårdrockande Thin Lizzy. Ure förstod dock snabbt hur en vild vind kunde skördas och Ultravox blev 1980, tidsenligt nog, futuristiska och pompösa nyromantiker, med hits som Vienna, Reap The Wild Wind (ja, precis), All Stood Still och och Dancing With Tears In My Eyes. Textmässiga pekoral, syntmattor och ylande gitarrkaskader dominerade den monotona men svulstiga ljudbilden. Att rytmsektionen var stilbent räknades vid den här tiden inte som en brist, utan en tillgång. Den här musiken skulle inte ha ”groove”, den skulle ha driv. Och det hade den. Ultravox blev den felande länken mellan Simple Minds och Lustans Lakejer.

1982 släpptes en konsertvideo under namnet Monument och ett album med samma musik kallat Monument – The Soundtrack. Dessa fångade Ulravox andra inkarnation när den var som mest populär och ett par år innan de storslagna idéerna började tryta på allvar. Numera finns Ultravox åter och hösten 2010 släpptes båda utgåvorna av Monument i en kombinerad CD och DVD. Nostalgi för min generation, men också – än en gång – i fas med tiden. För vem har undgått dagens fascination för det brittiska 80-talsssoundet?