Veckans hyllning: Graham Parker
Graham Parker lyssnade jag på dagarna i ända under en period på 80 talet. Jag kunde inte få nog av de där låtarna. Graham själv hade soulen i ena skon och punken i den andra. Och han lät förbannad. Låt och textmässigt var det absolut toppklass. Dessutom hade han ett svinbra band i ryggen. The Rumour. Jag köpte och älskade hela grejen. I mina öron var det här helt i klass med de allra största grabbarna i genren. Som Dylan, Springsteen och Strummer i en och samma person.
En enda gång har jag lyckats se honom live. I Örebro. Mick Ronson lirade gitarr. Det var förstås galet bra.
På nittiotalet hände sedan något. Han föll i glömska. Hos mig. Har ingen aning om varför. Dåligt.
Nu har det gått en herrans massa år sedan dess och jag och Graham har hittat tillbaka till varandra. LP-skivorna snurrar nu nästan dagligen här. Och det är som om ingen tid har gått. Allt låter fortfarande fantastiskt.
Därför ska Graham Parker denna vecka hyllas.
Enjoy!
Stupefaction
Hold back the night
Don’t ask me questions
Get started, start a fire
Temporary beauty
Samlingsalbum:
Min personliga favorit:
Dvd:
